Aaltos arkitektur är Finlands åttonde UNESCO-världsarv

Världsarv avser kultur- och naturarv av särskilt stort värde för hela mänskligheten och som skyddas genom en internationell konvention. Museiverket ansvarar för genomförandet av världsarvskonventionen i Finland.

De objekt som ingår i serien Aalto Works, som nu upptagits på UNESCO:s världsarvslista, är:

• Pemar sanatorium, 1929–33, Pemar
• Sunila bostadsområde, 1936–38, 1947, 1951–54, Kotka
• Aaltos hem, 1935–36, Helsingfors
• Villa Mairea, 1938–39, Björneborg
• Säynätsalo kommunhus, 1949–52, Jyväskylä
• Jyväskylä universitetet, Aalto-campus, 1951–71, Jyväskylä
• Administrations- och kulturcentrum, Aalto Centrum, 1951–87, Seinäjoki
• Experimenthus i Muuratsalo, 1952–54, Jyväskylä
• Kulturhuset, 1952–58, Helsingfors
• Folkpensionsanstaltens huvudbyggnad, 1953–57, Helsingfors
• Aalto ateljé, 1954–55, 1962–63, Helsingfors
• De Tre Korsens kyrka, 1956–58, Imatra
• Finlandiahuset, 1962/1967–75, Helsingfors

Världsarv för kommande generationer

Aaltos arkitektur har nu erkänts som ett kulturarv av värde för hela mänskligheten och som ska bevaras för framtida generationer.

När ett objekt upptas på världsarvslistan har konventionsstaten det primära ansvaret för att säkerställa dess enastående universella värde (Outstanding Universal Value, OUV). Detta ansvar omfattar att skydda de värden som ligger till grund för inskrivningen på världsarvslistan, bevara objektets autenticitet och integritet samt förhindra sådan försämring, skada, hot eller olämplig utveckling som kan äventyra dess enastående universella värde.

För att uppfylla dessa skyldigheter ska konventionsstaten säkerställa ett tillräckligt rättsligt och administrativt skydd för objektet, vidta lämpliga administrativa, tekniska och ekonomiska åtgärder för att stödja dess skydd och förvaltning samt upprätthålla ett fungerande förvaltningssystem eller en vård- och användningsplan som tryggar bevarandet av dess enastående universella värde på lång sikt.

Dessutom ansvarar konventionsstaten, det vill säga Finland, för att göra objektets värden kända för allmänheten och främja att de förs vidare till kommande generationer genom utbildning och hållbar förvaltning.

Resultatet av ett brett samarbete

Museiverket utarbetade UNESCO-nomineringen för Aalto Works i samarbete med Alvar Aalto -stiftelsen, nationella och internationella världsarvsexperter samt de aktörer, ägare och användare som är knutna till objektserien. Den nationella avsikten att nominera Aalto-serien till världsarvslistan godkändes 2021, och arbetet med den egentliga nomineringen inleddes 2022. Museiverket överlämnade nomineringen till undervisnings- och kulturministeriet i början av 2025, varefter den vidarebefordrades till UNESCO:s världsarvskommitté.

I sitt utlåtande i juni 2026 tillstyrkte ICOMOS, världsarvskommitténs rådgivande expertorgan, att objektet skulle upptas på världsarvslistan.

Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv är en internationell överenskommelse som antogs av UNESCO 1972 och ratificerades av Finland 1987. Konventionens centrala mål är att säkerställa att världens kultur- och naturarv bevaras för kommande generationer. I Finland hör konventionen till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde, medan Museiverket ansvarar för genomförandet.

Före inskrivningen av Aalto Works hade Finland sju världsarv på UNESCO:s världsarvslista. Sex av dem är kulturarv och ett, Kvarkens skärgård, är ett naturarv. Dessa är:

• Sveaborg (1991)
• Gamla Raumo (1991)
• Petäjävesi gamla kyrka (1994)
• Verla träsliperi och pappfabrik (1996)
• Sammallahdenmäki (1999)
• Struves kedja (2005)
• Kvarkens skärgård (2006)