Vaaka Kuva Kv Sivuille

Europarådet och kulturarvet

Europarådet är en mellanstatlig samarbetsorganisation med 47 medlemsstater. Rådet bildades 1949. Europarådet betonar vikten av kultur och kulturarv för arbetet för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i Europa.

Europarådets konventioner om kulturarv

Europarådet har över 200 konventioner som är multilaterala fördrag. Dessutom utfärdar rådet rekommendationer som normerar medlemsländernas politik.

Kulturkonventionen av år 1954 satte ramarna för rådets verksamhet i fråga om utbildning, kultur, idrott och ungdomsarbete. Sammanlagt finns det fyra konventioner som berör kulturarvet. Konventionen till skydd för arkitekturarvet är från 1985 (Granada), konventionen om skydd av det arkeologiska arvet från 1992 (Valletta), landskapskonventionen från 2000 (Florens) och den senaste, ramkonventionen om kulturarvets samhälleliga värde (Farokonventionen), är från år 2005. Dessutom öppnade Europarådet år 2017 en ny konvention om brott mot kulturegendom för undertecknande.

Genomförandet av konventionen följs upp av styrkommittéer. Kulturarvskonventionerna lyder under styrkommittén för kultur, kulturarv och landskap (CDCPP). Medlemsländerna utser sina representanter med insikt i branschen till styrkommittén. Representanterna kommer från ministerierna eller centralförvaltningen. Finlands representanter kommer från undervisnings- och kulturministeriet, miljöministeriet och Museiverket.

Europarådet samarbetar tätt med Europeiska unionen samt med ett flertal medborgarorganisationer och internationella professionella samfund.

Europarådets verksamhet kring kulturarvet består, utöver definitionen och uppföljningen av de kulturarvsrelaterade riktlinjerna (Strategy 21), konventionerna och rekommendationerna, av nätverkande och samarbete mellan kulturarvsproffs i medlemsländerna (Herein), tekniskt samarbete och stöd samt projekt för att främja kännedomen om kulturarvet bland européerna. Bland verksamhetsformer avsedda för den stora allmänheten finns European Heritage Days (i Finland Europeiska kulturmiljödagarna) och de europeiska kulturvägarna. Finland har anslutit sig till det utvidgade delavtalet om kulturvägar från och med början av 2018.

Kulturarvet på Europarådets webbplats
Strategy 21
European Heritage Days
Europeiska kulturmiljödagarna
Europarådets kulturvägar
HEREIN

Farokonventionen

I november 2017 godkände riksdagen ikraftsättandet av Farokonventionen. Ramkonventionen framhäver det materiella och immateriella kulturarvet som en gemensam och värdefull resurs. Ett av målen med konventionen är att lyfta fram de ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter som kulturarvet erbjuder.

Farokonventionen är den hittills mest omfattande och mångsidiga internationella konventionen om kulturarv. Den framhäver kulturarvets mångfald och betydelse som medel för en hållbar ekonomisk och social utveckling. Ett av de viktigaste målen för konventionen är att stärka relationen mellan kulturarv, livskvalitet, identitet och en hållbar utveckling i samhället.

Konventionen bygger på deklarationen om de mänskliga rättigheterna, där rätten till kulturarv ingår i de kulturella rättigheterna. Ett av konventionens viktigaste budskap är att individer och gemenskaper har rätt att få nytta av kulturarvet och delta i berikandet av det. I rättigheten ingår en skyldighet att respektera andras kulturarv.

Konventionen syftar dessutom till att stärka medborgarsamhället och demokratin genom att framhäva människors rätt att själva fastställa det kulturarv som är viktigt för dem. Konventionen uppmuntrar gemenskaper att agera för det kulturarv som upplevs som gemensamt. Kulturarvsgemenskaper är ett av de nya kreativa elementen i konventionen.

Genomförandet av Farokonventionen i Finland: bakgrundsutredning

I Finland bereddes ratificeringen av Farokonventionen 2014–2015 då Museiverket och Finlands Hembygdsförbund utförde en bakgrundsutredning. I bakgrundsutredningen rekommenderades att Farokonventionen genomförs i Finland. Ett av målen för utredningsarbetet var ett omfattande deltagande från medborgarnas sida. Rapporten som arbetet utmynnade i uppmuntrar till en värdediskussion om kulturarvets samhälleliga betydelse och riktningar för utvecklingen av kulturarvsarbetet. I rapporten presenteras rekommendationer om verksamhetssätt som stöder det hållbara kulturarvsarbete som Farokonventionen utstakat.

Rapporten Kohti kestävää kulttuuriperintötyötä
Regeringens proposition till riksdagen om godkännande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets värde för samhället

Skyddet av arkeologiskt kulturarv

Finland undertecknade år 1994 en konvention gällande skyddet av det arkeologiska kulturarvet i Europa. Konventionen trädde i kraft i maj 1995. Avsikten med konventionen är att skydda det arkeologiska kulturarvet som en gemensam minneskälla för de europeiska länderna och som undersöknings material för vetenskaplig forskning. Alla fasta fornlämningar och lösa fornföremål samt spår av mänsklig verksamhet från forna tider betraktas som en del av det arkeologiska kulturarvet.

För att skydda det arkeologiska kulturarvet och för att garantera en vetenskaplig nivå för forskningsarbetet, förbinder sig fördragsparterna att bl.a. skapa ett system för beviljande av tillstånd och för övervakning av utgrävningar och för annan arkeologisk verksamhet samt att säkerställa att utgrävningar och andra metoder, som kan skada objektet, får utföras och tillämpas endast av kompetenta och därtill särskilt befullmäktigade personer. Fördragsparterna eftersträvar också att koordinera och förena de arkeologiska behoven och behoven av planering av markanvändningen. I konventionen ingår också en artikel om finansieringen av arkeologiskt forskningsarbete och av skyddet av fornlämningar. Finlands lag om fornminnen följer huvudprinciperna i konventionen.

Europeisk konvention om skydd för det arkeologiska arvet

Förordning om ikraftträdande av den reviderade europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska arvet

Konvention om skydd för byggnadskulturarvet i Europa

Konventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa trädde i kraft år 1992 i Finland. Det arkitektoniska kulturarv som avses i konventionen innefattar

  • Kulturminnesmärken: alla byggnader och konstruktioner, inklusive deras inredning och utrustning, som har historiska, arkeologiska, estetiska, vetenskapliga och samhälleliga eller tekniska värden av stor betydelse
  • Byggnadshelheter: grupper av urbana eller rurala byggnader som är av betydande intresse i historiskt, arkeologiskt, estetiskt, vetenskapligt och samhälleligt eller tekniskt hänseende och som är tillräckligt sammanhängande för att bilda topografiskt urskiljbara helheter samt
  • Bebyggda miljöer: sådana delvis byggda objekt som i tillräckligt särskild och sammanhängande form utvecklats i växelverkan mellan människan och naturen och som har historiska, arkeologiska, estetiska, vetenskapliga och samhälleliga eller tekniska värden av stor betydelse.

För att identifiera och trygga skyddsobjekten förbinder sig avtalsparterna till att förteckna objekten och vidta lagstiftande åtgärder för att trygga dem. Konventionen fäster även uppmärksamhet vid byggnadstraditionens nya praxis och allmänhetens tillgång till de skyddade objekten, förutsatt att detta inte gör dem hotade.

Konvention om skydd för byggnadskulturarvet i Europa
Förordning om ikraftträdande av den europeiska konventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa

Europeiska landskapskonventionen

Utgångspunkterna för den europeiska landskapskonventionen är målen för en hållbar utveckling och landskapets betydelse för kulturen, ekologin, miljön, ekonomin och samhället. Konventionen lyfter fram landskapets betydelse för att trygga den europeiska identiteten, den lokala kulturen och individens livskvalitet 

Konventionen trädde i kraft år 2006 i Finland. Den omfattande landskapskonventionen inbegriper natur- och kulturlandskap, skyddsområden och vanlig miljö. Dess primära syfte är att främja skydd, förvaltning och planering av landskap och att ordna det europeiska samarbetet kring landskapsfrågor. Konventionen innefattar natur-, landsbygds- och stadsområden samt städernas periferier liksom även land-, insjö- och havsområden.

Avtalsparterna förbinder sig att i sin lagstiftning beakta landskapet som ett väsentligt element av livsmiljön, utarbeta policydokument för landskapsskydd och -vård samt att integrera landskapsaspekter i områdes- och stadsplanering och övriga policydokument som inverkar på landskapet.

I samband med konventionen inrättades Europarådets landskapspris som är en hedersutmärkelse för åtgärder eller verksamhetsprinciper som syftar till hållbar användning, skydd eller planering av landskap. Projekt som premieras ska främja landskapskonventionens mål och kan utgöra exempel för hela Europa.

Europeiska landskapskonventionen