Fastställelse av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde

Enligt 4 § i lagen om fornminnen hör ett sådant jordområde till en fast fornlämning, som erfordras för att lämningen ska kunna bevaras samt för att med hänsyn till lämningens art och betydelse nödvändigt utrymme beredes däromkring. Det här jordområdet kallas skyddsområde enligt denna paragraf.

Enligt 5 § i lagen om fornminnen kan Museiverket fastställa gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde antingen på ansökan av markägaren eller på eget initiativ.

Dessutom kan Museiverket fastställa gränserna för en fornlämning och dess skyddsområde på initiativ av sametinget inom samernas hembygdsområde enligt 4 § i sametingslagen (974/1995) och på initiativ av skolternas byastämma inom skoltområdet enligt 2 § i skoltlagen (253/1995).

Ärendet rörande fastställandet av den fasta fornlämningen och dess skyddsområde anhängiggörs med en skriftlig ansökan till Museiverkets registratorskontor

I ansökan ska det läggas fram en behövlig och tillräcklig utredning om den fasta fornlämningen och dess läge, markägoförhållandena samt markanvändningen på området.

1. Utredning om den fasta fornlämningen och dess läge

  • I ansökan utreds vilken fornlämning det är fråga om och var fornlämningen ligger.
  • Den sökande kan använda sig av till exempel Museiverkets fornlämningsregister eller eventuella forskningsrapporter rörande fornlämningen samt fornlämningsregistrets karttjänst.
  • Om ingen information finns att få, ska fornlämningen specificeras utifrån annat tillgängligt material och information, till exempel genom att fritt beskriva fornlämningen.
  • För att bekräfta den fasta fornlämningens läge ska man meddela den fasta fornlämningens läge markerat på ett kartutdrag och koordinaterna för fornlämningens plats i mån av möjlighet.

2. Utredning om markägoförhållandena

  • Den sökande ska reda ut inom vilka fastigheters område fornlämningen som är föremålet i ansökan ligger och de aktuella fastigheternas ägare.
  • Fastighetskoderna är tillgängliga i bland annat fornlämningsregistret.
  • Både koder och ägaruppgifter finns tillgängliga även i fastighetsdatasystemet.

3. Utredning om markanvändningen på området

  • I ansökan ska man beskriva markanvändningen på området som avses i ansökan.
  • Markanvändningsutredningen kan utformas exempelvis genom att fritt redogöra vad området används för vid tidpunkten för ansökan eller genom att ge en uppskattning om områdets användning i framtiden.

Till ansökan bifogas ett förslag till gränser för den fasta fornlämningen och dess skyddsområde markerade på ett kartutdrag.

Den sökande ska ange namn, adress och telefonnummer dit meddelanden om ärendet till den sökande kan skickas.

Handläggningstiden för ärenden rörande fastställandet av den fasta fornlämningen och dess skyddsområde bestäms från fall till fall utifrån fornlämningens läge och dess egenskaper. Man strävar dock efter att behandla ansökningarna normalt inom 120 dygn.

Handläggningen av ärendet rörande fastställande av skyddsområdet förutsätter oftast en inspektion i terrängen, som endast kan utföras när marken är tjälfri, så möjligheterna till anordnandet av en inspektion påverkar den faktiska handläggningstiden. Särskilt vid ansökningar rörande vitt utbredda fornlämningar bör man förbereda sig för en längre handläggningstid.

Handläggningstiden är tiden från att ärendet anhängiggörs till att avgörandet meddelas. Ansökan blir anhängig när den har inkommit till Museiverkets registratorskontor. Om ansökan är bristfällig, uppmanar Museiverket den sökande att komplettera sin ansökan inom en utsatt tid. Behovet av komplettering förlänger handläggningstiden.

Ett beslut om fastställelse av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde är avgiftsfritt.