Påverkan på markanvändningen

Lagen om fornminnen fredar alla fornlämningar

I Finland skyddas fasta fornlämningar med stöd av lagen om fornminnen (295/1963). Lagen gäller objekt från både förhistorisk och historisk tid. Det har inte fastställts någon åldersgräns för fasta fornlämningar och i fråga om objekt från 1800- och 1900-talet övervägs fredning i regel från fall till fall.

Bevarandet av arkeologiska objekt av riksintresse tryggas i mån av möjlighet under alla förhållanden. Planeringen av markanvändningen förväntas stödja skyddet av objekten. Vid handläggning av tillstånd för att rubba eller forska i objekten kan kriterierna vara striktare för VARK-objekten än för andra objekt.

Skyddsmyndigheterna vid Museiverket och museerna med regionalt ansvar tar ställning till skyddsfrågor avseende VARK-objekt. Museiverket är alltid ansvarigt för tillståndsärenden för objekten.

Inventeringens rättsverkan

Inventeringen av arkeologiska objekt av riksintresse utarbetas till en nationell inventering enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning som avses i 22 § i markanvändnings- och bygglagen (MBL).

Med stöd av MBL ska i statlig myndighetsverksamhet och planeringen av områdesanvändningen beaktas de riksomfattande målen för områdesanvändningen och främjas möjligheterna att uppnå dem. De riksomfattande målen för områdesanvändning konkretiseras i regel i planläggningen.

De riksomfattande målen för områdesanvändningen har inga direkta rättsverkningar för villkoren för att bevilja ett enskilt bygglov, undantagstillstånd eller avgörande som gäller planeringsbehov.

VARK-områdenas objektspecifika rättsverkningar för enskilda byggprojekt eller för markanvändningen uppstår i planläggningsprocessen enligt MBL och grundar sig på kraven på innehållet för olika planeringsnivåer samt vid behandlingen av fasta fornlämningar i enlighet med lagen om fornminnen (295/1963).

Rådande markanvändning tillåten i VARK-områden

Naturmiljön i Finland har förändrats kraftigt efter istiden. Därför finns många av de äldsta arkeologiska objekten, i synnerhet de som definierats som nationellt viktiga, i områden som är mindre centrala med tanke på den nuvarande mänskliga verksamheten - oftast i skogarna.

Det arkeologiska objektets ställning som ett arkeologiskt objekt av riksintresse påverkar inte den rådande markanvändningen i området. Alla fornlämningar är fredade med stöd av lagen om fornminnen och VARK-inventeringen medför inga nya direkta rättsverkningar. Exempelvis kan jordbruket fotstätta som förut på ett åkerområde där det finns ett VARK-objekt. Skogsbruk och -vård är också tillåtet, förutsatt att fornlämningarna inte skadas eller täcks över i samband med åtgärderna.

Om en fornlämning har valts till ett arkeologiskt objekt av riksintresse är det mer sannolikt att den får understöd för vård av fornlämningar.

Bedömning av miljökonsekvenserna

En bedömning av miljökonsekvenserna enligt SMB-lagen (lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program) förutser miljökonsekvenserna av VARK-inventeringen och för fram olika aspekter i anknytning till dem. Samtidigt ges information om genomförandet av inventeringen och den allmänna kunskapen om det arkeologiska kulturarvets ka-raktär och värden i anknytning till det utökas. De miljökonsekvenser som ska bedömas är de miljökonsekvenser som avses i 2 § i SMB-lagen bland annat för människor, organisationer och för ekonomin.

Museiverket har ansvarat för bedömningen av miljökonsekvenser och arbetet har letts av en grupp där undervisnings- och kulturministeriet, miljöministeriet, Forststyrelsen, Kommunförbundet, museerna med regionalt ansvar och Arkeologiska sällskapet i Finland har varit företrädda.

• Ympäristövaikutusten arviointi (pdf)
• Bedömning av miljökonsekvenserna (pdf)
  
• Birasváikkuhusaid árvvoštallan (pdf)
• Pirâsvaiguttâsâi árvuštâllâm (pdf)
• Pirrõsvaikktõõzzi ärvvtõõllmõš (pdf)