Reform av lagen om fornminnen
Lagen om fornminnen har varit i kraft nästan oförändrad i över 60 år. Sedan lagen trädde i kraft har stora strukturella förändringar skett i samhället. Dessutom har bestämmelserna om miljöanvändning, myndighetsverksamhet och administrativa förfaranden förnyats avsevärt. På grund av den förändrade verksamhetsmiljön behöver lagen om fornminnen från 1963 förnyas som en helhet.
Reformen av lagen om fornminnen förberedes i en arbetsgrupp och uppföljningsgrupp som inrättades av undervisnings- och kulturministeriet. Arbetsgruppens uppgift var att i samverkan med uppföljningsgruppen utarbeta ett förslag till en reform av lagen om fornminnen i helhet.
I reformen utvärderades och bestämdes syften gällande fornminnens skydd, forskning och tillgång till information. Den förtydligade också bestämmelserna och de rättsliga effekterna av bestämmelserna för fasta fornminnen, lösa fornföremål och övriga arkeologiska kulturarv. Därtill bedömdes gränssnitten till annan lagstiftning som en helhet. Dessutom genomfördes arbetsfördelningen mellan myndigheterna.
I förverkligandet tog reformen hänsyn till det samiska språket, kulturen och samernas rättigheter som urfolk och självstyre. Under reformarbetet utarbetades därför en separat rapport om det samiska språket och kulturen gällande självstyre och rättigheter som urfolk i genomförandet av skyddet av fornminnen.
I reformeringsprojektet hade Museiverket representanter i arbets- och uppföljningsgrupperna och i sekretariatet.
Aktuell information om reformeringsprojektet fås från undervisnings- och kulturministeriets webbplats Reform av lagen om fornminnen.