Kiviaita, Porvoo Kevätkumpu. Kuvaaja: Helena Ranta

Planläggning och det arkeologiska kulturarvet

Genom planläggning tryggar man det arkeologiska kulturarvet, det vill säga skydd och dokumentering av fornlämningar och andra arkeologiska fynd.

Varför ska arkeologiskt kulturarv märkas ut på plankartan?

Planläggning är en metod för att informera projektörer och myndigheter om förekomsten av arkeologiskt kulturarv. Det ligger i det allmänna intresset att planen ger rätt bild av möjligheterna till markanvändning. Vid planeringen av markanvändningen ska man också beakta fornlämningarnas och de övriga arkeologiska fyndens miljö. Målet är att omkring fyndplatserna skapa skyddsområden som definieras naturligt av terrängen eller den historiska kontexten. Planläggningen är således den viktigaste metoden för att skydda de arkeologiska fyndplatsernas miljö.  

Hur får planläggaren uppgifter om det arkeologiska kulturarvet?

Planläggaren ansvarar för att det arkeologiska kulturarvet vederbörligen beaktas vid planläggningen. Museiverket tar i egenskap av expert ställning till karaktären av det arkeologiska kulturarvet, det vill säga till vilka fasta fornlämningar som fredas av lagen om fornminnen och vilka andra arkeologiska kulturarvsfynd som bör beaktas vid planläggningen.

Uppdaterad information om fasta fornlämningar och andra arkeologiska kulturarvsfynd finns i fornlämningsregistret som Museiverket sköter. Man kan bläddra bland uppgifterna i fornlämningsregistret och ladda ned dem via kulturmiljöns servicefönster.

Läs mer i Museiverkets anvisning Arkeologinen kulttuuriperintö ja kaavoitus (på finska).