00 Seinajoki Kirjasto

Skydd med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet

Syftet med lagen om skyddande av byggnadsarvet är att garantera den byggda kulturmiljöns tidsbestämda och regionala mångsidighet, värna dess natur och särdrag samt befrämja dess kulturellt bestående vård och användning.

Med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010) kan det förutom byggnader skyddas även bebyggelser, grupper av byggnader eller byggda områden. De ska vara betydelsefulla med tanke på byggnadshistoria, byggnadskonst, speciella miljövärden eller användning av byggnaden eller händelser som anknyts till den. Skyddet kan även omfatta en del av en byggnad, en byggnads fasta inredning eller ett område som åstadkommits genom byggande eller plantering.

NTM-centralerna och Museiverket befrämjar och övervakar bevarandet av byggnadsarvet med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet. Museiverket fungerar som expert vid beredning av ett skyddsbeslut. Ämbetsverket uppskattar objektets kulturhistoriska värde och gör ett förslag om skyddsbestämmelser och vad skyddet omfattar. Som expert i ärenden gällande det samiska byggnadsarvet fungerar det samiska museet Siida tillsammans med Museiverket.

På detaljplaneområden skyddas byggnadsarvet i huvudsak med hjälp av planläggning som baserar sig på markanvändnings- och bygglagen. På basis av lagen om skyddande av byggnadsarvet kan dock skyddas även sådana byggnader som ligger på detaljplaneområdet om objektet har riksintresse; om bevarandet av byggnaden inte kan garanteras med hjälp av markanvändnings- och bygglagen och bestämmelser eller förordningar på grund av dem; eller för specialskäl för att skydda objektet enligt denna lagen på grund av situationen i detaljplanen.

Skyddsförslaget skickas till NMT-centralen

Ett skyddsförslag kan göras av byggnadens ägare, en statsmyndighet, en kommun, landskapsförbundet och av ett registrerat samfund som har kulturarvets värnande som verksamhetsbranch.

Innan beslut fattas i ett skyddsärende ska NMT-centralen höra byggnadens ägare eller innehavare samt grannar. NMT-centralen ber Museiverket och kommunen om ett utlåtande och på det samiska området även från sametinget. NMT-centralen kan även arrangera ett tillfälle där de berörda parterna kan diskutera skyddsfrågan.

Grunder för bedömning av objektets märkvärdighet

Objekt som är värdefulla nationellt, på landskapsnivå eller lokalt kan skyddas med hjälp av lagen om skyddande om byggnadsarvet. Objektets betydelse bedöms på följande grunder:

  • byggnaden är sällsynt eller unik (raritet);
  • byggnaden i historiskt avseende typisk för området (typisk karaktär);
  • typiska drag som avspeglar ett visst område eller en viss tid (representativitet);
  • byggnadens ursprungliga eller därmed jämförbara användning, byggnadssätt, arkitektur eller stil framträder och fortbestår (autenticitet);
  • byggnaden är av betydelse som vittnesbörd om en historisk händelse eller företeelse eller som ett sådant exempel som beskriver och ökar kunskapen om händelsen eller företeelsen (historiskt bevisvärde); eller
  • olika konstruktioner, material och stilar som avspeglar den historia och kontinuitet som hänför sig till byggandet, byggnadsvården och byggnadens användning är synliga på byggnaden (historiska skikt).
Skyddsbestämmelser och skyddets föremål

NMT-centralens skyddsbeslut anvisar det område som omfattas av skyddet och ger nödvändiga skyddsbestämmelser för att bevara byggnadens kulturhistoriska betydelse. En skyddad byggnad får inte rivas. Skyddsbestämmelser kan gälla byggnadens

  • bevaring i det skick som skyddandet förutsätter
  • användning så att dess kulturhistoriska värde inte minskar
  • restaurering och reparationsarbete så att inte skyddets syfte riskeras
  • kontakt enligt förutsättningarna för skyddandet med de övervakande myndigheterna
Förbud mot äventyrande av byggnadsarvet för att trygga skyddet

Under skyddsprocessen kan NMT-centralen förbjuda åtgärder som kan äventyra byggnadens kulturhistoriska betydelse. Samtidigt kan ägaren förpliktas till nödvändiga skyddsåtgärder för att trygga skyddet.

Miljöministeriet svarar för den allmänna utvecklingen och styrningen av verksamheten för bevarande av byggnadsarvet. Närings-, trafik- och miljöcentralerna och Museiverket främjar och utövar tillsyn över bevarandet av byggnadsarvet med stöd av denna lag. Museiverket verkar som sakkunnig i frågor som gäller bevarande av byggnadsarvet. I ärenden som berör det samiska byggnadsarvet verkar samemuseet Siida som sakkunnig i samarbete med Museiverket.

Största delen av beslut om att en byggnad skall förklaras skyddad fattas genom Markanvändnings- och bygglagen. Byggnader kan skyddas genom lagen om skyddande av byggnadsarvet även om de ligger på planområde, i det fallet att objektet är av nationell betydelse; objektets fortbestånd och skydd inte kan tryggas med stöd av markanvändnings- och bygglagen och med stöd av bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den, eller det på grund av situationen inom detaljplaneringen finns särskilda skäl att skydda objektet i enlighet med denna lag.

Begäran om ett utlåtande om planerna

För planer av ändringar eller större reparationer på ett objekt som skyddas enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet ombes Museiverket att avge ett utlåtande. För projekt som förutsätter byggnadslov behöver byggnadsmyndigheten Museiverkets utlåtande för behandlingen av tillståndet.

I utlåtandet tar Museiverket ställning till om planen följer målsättningarna för skyddandet. Museiverket bedömer hur de skyddade värdena tryggas i planen och ger vid behov även anvisningar för att kontrollera eller precisera planen, genomförandesättet eller dokumenteringen av arbeten. Den som inleder projektet är ansvarig för genomförandet av skyddet.

För att klargöra gränsvillkoren är det bra att kontakta Museiverket redan när planeringen inleds. Samtidigt rådgör man om det lämpligaste sättet för att genomföra projektet och om vilka medel som ska användas för kommunikation. I allmänhet fungerar huvudplaneraren som projektets kontaktperson till Museiverket. Av särskilda skäl kan det avtalas om Museiverkets deltagande i styrning av planeringen eller genomförandet av arbetena.