00 Seinajoki Kirjasto

Skydd med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet

Syftet med lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010) är att garantera den byggda kulturmiljöns tidsbestämda och regionala mångsidighet, värna om dess natur och särdrag samt befrämja dess kulturellt bestående vård och användning.

Med stöd av lagen kan det förutom byggnader skyddas även bebyggelser, grupper av byggnader eller byggda områden. De ska vara betydelsefulla med tanke på byggnadshistoria, byggnadskonst, speciella miljövärden eller användning av byggnaden eller händelser som anknyts till den. Skyddet kan även omfatta en del av en byggnad, en byggnads fasta inredning eller ett område som åstadkommits genom byggande eller plantering.

NTM-centralerna och Museiverket befrämjar och övervakar bevarandet av byggnadsarvet med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet.

Museiverket agerar som expert i frågor gällande byggnadsarvet. När ett skyddsärende pågår uppskattar ämbetsverket objektets kulturhistoriska värde och gör ett förslag om skyddsbestämmelser och vad skyddet omfattar. När det gäller det samiska byggnadsarvet är experten i samarbete med Museiverket det samiska museet Siida. Dessutom kan ett museum med regionalt ansvar vid behov fungera som expert inom sitt verksamhetsområde i samarbete med Museiverket.

I detaljplaneområden tar man särskild hänsyn till om skyddet genomförs genom detaljplanen eller enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet. Huvudlinjen är detaljplan, men det är möjligt att använda lagen om skyddande av byggnadsarvet om objektet har en nationell betydelse, om bevarande och skydd av objektet inte kan säkerställas genom markanvändnings- och byggnadslagen, eller om det finns särskilda skäl för objektet på grund av detaljplanesituationen.

Ett förslag om skydd gan ges av

  • objektets ägare
  • statsmyndighet
  • landskapsförbund
  • museum med regionalt ansvar och kommun i det område där byggnaden finns
  • en sådan registrerad gemenskap i sitt verksamhetsområde vars verksamhet inkluderar bevarande av kulturarv eller påverkan på kvaliteten på den byggda miljön
  • sametinget, om saken rör det samiska byggnadsarvet
  • skolternas byamöte, om frågan rör det skoltsamiska byggnadsarvet.

Förslaget måste vara skriftligt och motivera varför byggnaden ska skyddas. Förslaget ska ange platsen för byggnaden och, om möjligt, ägaren eller innehavaren.

NMT-centralen beslutar om skyddsfrågan. Beslutet vinner laga kraft om det inte överklagas till en förvaltningsdomstol.

Innan NMT-centralen fattar sitt beslut hörs ägaren och innehavaren av byggnaden och fastigheten samt de angränsande och motsatta grannarna. Dessutom begärs utlåtanden från Museiverket, kommunen och, efter eget gottfinnande, andra gemenskaper som är nödvändiga för beslutet. Det kan vara till exempel Arkitekturmuseet, en vetenskaplig förening inom branschen eller aktör inom en hembygdsrörelse.

I det samiska hembygdsområdet och i frågor som rör det samiska byggnadsarvet begärs också utlåtande från sametinget och det samiska museet Siida. I Skolt-området och i frågor som rör det skoltsamiska byggnadsarvet ska också ett utlåtande begäras från skolternas byamöte.

NMT-centralen kan även ordna ett tillfälle där de berörda parterna kan diskutera och framföra åsikter om skyddsfrågan.

Objekt som skyddas enligt lagen kan vara av nationellt, landskapsmässigt såväl som lokalt värde. Objektets betydelse bedöms utifrån sex kriterier:

  • sällsynt eller unik (raritet);
  • historiskt avseende typisk för området (typisk karaktär);
  • typiska drag som avspeglar ett visst område eller en viss tid (representativitet);
  • byggnadens ursprungliga eller därmed jämförbara användning, byggnadssätt, arkitektur eller stil framträder och fortbestår (autenticitet);
  • byggnaden är av betydelse som vittnesbörd om en historisk händelse eller företeelse eller som ett sådant exempel som beskriver och ökar kunskapen om händelsen eller företeelsen (historiskt bevisvärde); eller
  • olika konstruktioner, material och stilar som avspeglar den historia och kontinuitet som hänför sig till byggandet, byggnadsvården och byggnadens användning är synliga på byggnaden (historiska skikt).

Alla kriterier behöver inte uppfyllas. Kriterierna sammanfaller vanligtvis också med varandra.

Vid bedömningen används utredningar, inventeringar och övriga pålitliga material gällande kulturmiljön. Det kan också finnas utredningar om byggnadshistorik om objektens egenskaper och bevarande. Vid utarbetandet av utlåtandet bedömmer Museiverket också objektet på plats.

NMT-centralens skyddsbeslut anger skyddsobjektet med dess områdesgränser, skyddsbestämmelser och hur de gäller till exempel utseende, interiör, fast inredning och byggnadernas närmiljö. En skyddad byggnad får naturligtvis inte rivas. Skyddsbestämmelserna säkerställer bevarandet av byggnadens kulturella och historiska värde och är avsedda att utarbetas i samförstånd med byggnadens ägare och innehavare.

Skyddsbestämmelserna kan gälla bevarande av byggnaden i det skick som krävs för skyddet, användning lämplig för kulturhistoriskt värde, restaurerings- och reparationsarbeten i enlighet med skyddsmålen och kommunikation med myndigheterna som övervakar skyddet, särskilt i samband med reparations- och förändringsarbeten.

Medan skyddsärendet pågår kan NMT-centralen förbjuda åtgärder som kan äventyra byggnadens kulturhistoriska värde. Samtidigt kan ägaren eller innehavaren bli skyldig att vidta nödvändiga skyddsåtgärder för att trygga objektet.

När reparationer och ändringar planeras på ett skyddat objekt begärs ett utlåtande från Museiverket. För projekt som kräver byggnadslov behöver byggnadsmyndigheten Museiverkets utlåtande för behandlingen av tillståndet.

Museiverket tar ställning till om planen följer avsikterna för skyddandet och bestämmelserna i skyddsbeslutet. Vid behov ger Museiverket instruktioner för utveckling av planen, genomförande av arbetet och dokumentationen. Byggherren är ansvarig för genomförandet av skyddet.

Det är bra att kontakta Museiverket så tidigt som möjligt så snart planeringen börjar. Samtidigt kan man komma överens om kommunikation när projektet fortskrider. I reparations- och ombyggnadsprojekt som kräver bygglov är kontaktpersonen vanligtvis huvudplaneraren. Av särskilda skäl kan det avtalas om Museiverkets deltagande i styrning av planeringen eller genomförandet av arbetena.

På begäran av ägaren eller innehavaren av ett skyddsobjekt kan NMT-centralen bevilja tillstånd att göra undantag från skyddsbeslutet.

Undantag kan göras på basis av följande:

  • en skadad del av objektet äventyrar den avsedda användningen eller bevarandet av de värden som skyddet bygger på
  • skyddet förhindrar att objektet används för det avsedda ändamålet eller ändras till ett nytt lämpligt bruk
  • det finns ett annat särskilt tvingande skäl till undantaget som främjar användningen eller skötseln av byggnadsarvet.

Undantag begärs skriftligen från NMT-centralen. Ansökan ska motiveras och ange i vilken utsträckning undantag ämnas göra från skyddsbeslutet. Som bilaga framläggs en plan på de åtgärder som kräver undantag. En ansökan som görs av någon annan än ägaren måste ha ägarens samtycke.

Ett undantagstillstånd kan inte beviljas om byggnaden som ett resultat inte längre uppfyller skyddskraven. Som i fallet med skyddsärenden, måste NMT-centralen höra berörda parter och begära utlåtanden om undantaget. NMT-centralen överlämnar beslutet om undantaget till byggnadstillsynens kännedom för den plats där objektet finns.

Lag om skyddande av byggnadsarvet (498/2010)

Byggnadsskydd (på finska, miljöförvaltningen)

Byggnadsarvsregistret (på finska)

Överlevnadshandbok i byggnadshistoria på finska (Talon tarinat - rakennushistorian selvitysopas)

NMT-centraler

Museer med regionalt ansvar