Utflykter och besök till fornminnesplatser
Det finns många fornminnen i miljön, både i skogsnatur, jordbruksmark och tätbebyggelse. Många fornminnen på land och i vattnet är intressanta besöksdestinationer på grund av att de berättar om människans liv och verksamhet under en annan tid.
En del av fornminnena är utrustade som sevärdhetsdestinationer, och de har t.ex. informationstavlor som ger besökaren mer information. Vid sådana här destinationer kan det också finnas parkering och en guidad stig till fornminnet. De flesta fornminnen är inte utrustade som besöksdestinationer, men information om dem fås på nätet ur Museiverkets fornminnesregister och handboken över arkeologiska kulturarv på finska (Arkeologisen kulttuuriperinnön opas).
Lagen om fornminnen (295/1963) fredar fasta fornminnen och i enlighet med lagen får ingen till exempel gräva, täcka, riva, skada eller ändra fornminnena på något sätt utan tillstånd. Detta säkerställer att fornminnet och den information det innehåller om det mänskliga livet i det förflutna bevaras så bra som möjligt.
Ett fornminne kan också finnas på ett naturskyddsområde. I sådant fall följs också naturvårdslagen och de anvisningar som ges på basis av den om att röra sig i området.
Att röra sig på en fornminnesplats
En ansvarsfull besökare rör sig och beter sig på fornminnesplatserna på ett sådant sätt att fornminnet och dess omgivning inte skadas. Man gör till exempel inte upp eld vid en fornminnesplats och det är bra att undvika rökning för att förhindra brand i terrängen. Det är också bra att undvika cykling, så att fornminnets struktur, växtlighet och ytskikt inte skadas. Inget skräp eller andra saker lämnas heller i området, istället för man allt man tagit med sig tillbaka. På så sätt hålls området snyggt och säkert även för andra besökare.
Det är bra att undvika att plocka växter från fornminnesplatsen. Växter kan nämligen vara så kallade forntida växter, det vill säga arkeofyter, som är viktiga växtarter som berättar om den tidigare mänskliga aktiviteten på platsen. Vissa av dessa växtarter kan till och med försvinna från växtplatsen om de plockas till exempel vid tidpunkten för blomningen. I så fall kommer de inte att kunna fortplanta sig med de frön de producerar. Vid fornminnesplatsen kan det också finnas vilda djurs bo- eller födoplatser, som ska lämnas i fred.
Fornminnena är inte nödvändigtvis säkra för besökare, vilket är viktigt att komma ihåg särskilt när man gör utflykter med barn. Fornminnen som är belägna på klippor kan ha branta sluttningar där man kan falla från en hög höjd om man halkar eller snavar. I befästningsområden förekommer ibland plötsliga branter till exempel till stridsgravar som är svåra att upptäcka på längre håll. Dessutom bör man inte klättra över fornminnenas stenstrukturer vid rösen och ruiner. Det kan finnas rörliga stenar på röset där klättraren kan falla och skada sig. Utifrån kan en ruin som ser intakt ut kollapsa under klättraren.
Att röra sig på någon annans mark
Det finns fornminnen både på privat mark och på mark som ägs av gemenskaper eller staten. Man kan vanligtvis fritt besöka fornminnen på offentliga platser och övriga områden som är öppna för allmänheten, med förbehåll för att man följer eventuella anvisningar som gäller området. Fornminnesplatser i naturen kan vanligtvis besökas med allemansrätten, mer information fås från Miljöförvaltningens webbplats. Man får inte orsaka skador eller störningar då man rör sig i naturen. Man kan inte röra sig på områden som stör hemfriden eller den offentliga friden, såsom gårdar, utan överenskommelse med ägaren. Dessutom bör bestämmelserna i vägtrafiklagen beaktas, till exempel vid parkering längs vägarna. Förutom att beakta trafiksäkerheten är det förbjudet att parkera på ett sådant sätt att annan trafik hindras.
Vrakdykning
Fritidsdykning följer samma princip om ansvarsfullt besök som på land, så att vrak och informationen de innehåller inte skadas. Med våra egna aktiviteter kan bevarandet av vrakplatsen påverkas avsevärt.
Vid dykning får man inte göra förankring i vraket. Dessutom får man inte röra vid vraket och omgivande vrakdelar eller föremål under dykning. Man får inte heller ta delar eller föremål från eller runt vraket, allt ska lämnas kvar på sina platser. Utan konservering bevaras inte föremål och delar av vrak som lyfts från vattnet länge. Vid dykning är det också viktigt att beakta att vissa vrak är gravplatser och att den avlidne har griftefrid.
Man kan vanligtvis dyka fritt vid vraket, såvida inte objektet skyddas av speciella bestämmelser. Det är bra att ta reda på redan vid planeringen av dykutflykten om det finns särskilda regler som begränsar hur man rör sig.
Fem vrakplatser är skyddsområden enligt lagen om fornminnen, som förhindrar att dyka fritt. Dykning på vrak från världskrigen kräver tillstånd från Krigsmuseet. Några av vraken ligger i naturskyddsområden som har begränsningar om hur man får röra sig. Dessutom finns det även vrak som ligger på skyddsområden inom territorialövervakningslagen, där dykning kräver tillstånd från försvarsmakten.
Ge feedback
När en besökare rör sig vid fornminnen kan hen upptäcka sådana saker angående destinationen som hen vill informera t.ex. myndigheterna om. Dessa upptäckter kan till exempel gälla skador på fornminnet eller annan information relaterad till fornminnesplatsens tillstånd. Informationen kan rapporteras till det regionala ansvarsmuseet eller till Museiverket. Ärendet kan till exempel anmälas på nätet via feedbackfunktionen i Museiverkets fornminnesregister.