Offer for politisk terror som tagits upp på avrättningsplatsen vid Tommola och ur Kymmene älv på gården till Kouvola FBKs förrådsbyggnad 1918. Foto: Leonard Karlsson / Museiverkets Bildsamlingar. Objektinumero: HK19720912:1
Offer for politisk terror som tagits upp på avrättningsplatsen vid Tommola och ur Kymmene älv på gården till Kouvola FBKs förrådsbyggnad 1918. Foto: Leonard Karlsson / Museiverkets Bildsamlingar (HK19720912:1)

En finsk tragedi

Bilder från kriget 1918 var dokument – och ideologiska instrument.

Det unga självständiga Finland drevs in i ett krig i januari 1918. Bilder som samtida tagit av händelserna användes också för att främja sidornas egna ändamål.
Samhällets sociala obalans och politiska tvistemål utlöstes under första världskrigets ekonomiska depression och brist på livsmedel, och ledde till en process som blev till kriget år 1918 i Finland. Den nationella katastrofen 1918 är en av de viktigaste vändpunkterna i vår historia och ett av våra största nationella trauman.
Uppdämd aggression och hat exploderade i extremt våld under krigstidens undantagstillstånd. I kriget 1918 dog omkring 38 000 personer, varav omkring 10 000 var röda som avrättades i efterdyningarna av kriget.
Nästan 100 000 röda hamnade i fångläger, där över 13 000 av dem dog i svält och sjukdomar. Ungefär 12 000 blev änkor av kriget och över 14 000 barn blev föräldralösa.
Det politiska våldet från kriget 1918 – morden och avrättningarna – utgör ett kollektivt brott, och vi lever fortfarande idag med såren och ärren därefter.

Fotografen Leonard Karlsson (1884–1942) från Kouvola har tagit en bild av offer för den röda terrorn som grävts upp från massgraven i Tommola och som lyfts upp från Kymmene älv. Bilden togs på gården till Kouvola FBK:s förrådsbyggnad i april 1918.
I krigets efterdyning tolkades kropparnas naturliga sönderfall som spår av tortyr. Påståendena om den Röda terrorns tortyr skapade en myt för de Vita i Finland som inte baserade sig på fakta. Genom att göra fienden omänsklig kunde man berättiga våldet och uppoffringarna.

Järnvägsingenjör Oskar Sundbergs bild av ett barn som dött under erövringen av Tammerfors har blivit en symbol för krigets vanvett och grymhet.
Att tiga om de röda offren under kriget år 1918, förstöra bevismaterial, och benåda vita bödlar, har för sina delar hjälpt till att skapa en kraftig tradition av att tysta ner och skuldbelägga offer i den finska kulturen.

Bilderna som dokumenterar händelserna år 1918 är knutna till de syften och betydelser som existerade vid tidpunkten då de togs. Stunden som fångats i bilderna läses genom synvinklar som förändras genom tidsåldrarna, genom vilket tolkningen av bilderna ges nya tids- och kulturbundna lager.
Bilderna som dokumenterar den finska tragedin öppnar sig för oss som en sammanfattning av de sociala betydelser som vi skriver vår historia utifrån med de värderingar och attityder som inpräntats i oss. Tolkningarna öppnar vyer till de politiska dimensionerna i att minnas och i minnena, till vad vi har velat berätta om vårt förflutna för samtiden och vad som har förblivit i de stora berättelsernas marginaler.
Genom erkännande och synliggörande av fakta om år 1918 samt genom öppen diskussion som bygger på detta har vi möjlighet att bygga en bättre gemensam framtid.
Museiverkets Bildsamlingar har digitaliserat omfattande utdrag ur bildmaterialet för kriget år 1918, som är tillgängliga för alla genom webbtjänsterna Kuvakokoelmat.fi och Finna.

Hannu Häkkinen

Kamera 2/2018

En barnoffer av erövringen av Tammerfors, inför Klädesfabriken, i april 1918.​​ Foto: Oskar Sundberg / Museiverkets Bildsamlingar

En barnoffer av erövringen av Tammerfors, inför Klädesfabriken, i april 1918. Foto: Oskar Sundberg / Museiverkets Bildsamlingar (HK19210119:96)