En extra bräda läggs på en stockbåt i asp i Vittisbofjärd, 1935. Foto: Eino Nikkilä / Museiverkets Bildsamlingar. Objektinumero: KK1976:97
En extra bräda läggs på en stockbåt i asp i Vittisbofjärd, 1935. Foto: Eino Nikkilä / Museiverkets Bildsamlingar (KK1976:97)

Med en etnografs ögon

Eino Nikkilä fotograferade landsbygden på 1920-1940-talen.

År 1904 föddes en pojke, Eino, i Nikkilä gård i Birkala i Övre Satakunda. Som 17-åring fick han en 9 x 12 Zeca -bälgkamera, som han använde för att börja sin fotograferingskarriär. Han blev student år 1925 och började studera etnografi vid Helsingfors universitet.
Vid universitetet blev Eino Nikkilä medlem i Satakunda nation. Nationen arrangerade resor till hemtrakterna från år 1929. Avsikten med resorna var att föreviga de försvinnande levnadssätten i den satakundska landsbygden, särskilt i vildmarkssocknarna i Norra Satakunda.
Nikkilä hörde till de mest ivriga resenärerna till hembygden. Han agerade fotograf, var ofta reseledare, och höll lektioner i fotografering för sina kamrater på nationen.
Nikkilä fotograferade byggnader inom- och utomhus, föremålet, vardagliga arbeten och landskap. Nikkilä presenterade olika arbetsmetoder genom bildserier.

År 1934 skickade Nikkilä en förfrågan genom olika tidningar i Satakunda om en stockbåt tillverkad genom urholkning. På så sätt dokumenterade han genom fotografi och anteckningar hur en stockbåt i asp tillverkas.
En stockbåt i asp, också kallad äsping, är en uråldrig typ av båt tillverkad av en enda stock, som användes runtom östersjöfinländarnas bosättningsområde. Det sades att en väl urholkad äsping glider fram som en levande varelse, men en ovan paddlare kunde lätt slå runt med den.

Eino Nikkilä var amanuens vid Nationalmuseet från år 1936. Som tjänsteman vid museet reste han runt Nordbotten och fotograferade före och efter krigen.
Under fortsättningskriget verkade Nikkilä som Arkeologiska kommissionens byråofficer vid Upplysningsavdelningen hos staben för Östkarelska militärförvaltningen. Han skrev anvisningar om skyddet och insamlingen av kulturminnen och höll presentationer om ärendet i Äänislinnas (Petroskojs) radio. Han följde tidens ideologier. Åren 1942-43 fotograferade Nikkilä i de lydiska områdena i norra Aunus, och kompletterade lexikalt material som samlats in från samma område med etnografiskt bildmaterial.
I samband med att Petroskoj erövrades fick Krigsekonomistabens krigsbytesbyrå i sin ägo 25 hyllmeter fotografier och glasplåtar från Petroskojs museum. Även äldre bildmaterial och en stor samling bolsjeviktidens propagandabilder från övriga Petroskoj och Östkarelen hämtades till krigsarkivet. Eino Nikkilä deltog i att arrangera förflyttningen av dessa bildsamlingar till Finlands sida.

Efter krigen blev Eino Nikkilä en stadigvarande lärare vid Finlands kyrkas Seurakuntaopisto i Träskända. Han slutade aldrig fotografera. Liksom professor i etnografi Niilo Valonen säger: Materialet, må så vara ett fotografi eller ett föremål, en anteckning av något en person sagt eller en observation, kommer det att överleva tills världens undergång, som ett stängsel i aspe eller ett spjut i ene.
Eino Nikkiläs bilder kan ses på tjänsten Kuvakokoelmat.fi.

Jaana Onatsu

Kamera 7/2018

Författare Oiva Paloheimo (vän.) och löjtnant K. Nykänen i Östkarelen, 1942–1943.​ Foto: Eino Nikkilä / Museiverkets Bildsamlingar

Författare Oiva Paloheimo (vän.) och löjtnant K. Nykänen i Östkarelen, 1942–1943. Foto: Eino Nikkilä / Museiverkets Bildsamlingar (SUK531:16)