Katten som familjemedlem - Museiverket Katten som familjemedlem
Kapellmästare Georg Schnéevoigt med sin katt på 1930-talet (beskuren bild). Bild: Museiverkets Bildsamlingar
Kapellmästare Georg Schnéevoigt med sin katt på 1930-talet (beskuren bild). Bild: Museiverkets bildsamlingar

Katten som familjemedlem

Kattens liv från landsbygdstorp till överklasshem.

Katten domesticerades i Mellanöstern efter jordbrukets uppfinning för cirka 10 000 år sedan. Katten var ett nyttigt djur eftersom den höll gnagare borta från spannmålsförråden. Till Finland kom katten tydligen inte förrän i slutet av järnåldern, 800–1000 e.Kr.

På medeltiden användes katter som pälsdjur. Kattens skinn gjordes till börsar, väskor, innerfodret i pälsrockar och pälsmössor. När pestepidemin, digerdöden, kom till Finland dödades katter i massor. De ansågs felaktigt vara en av orsakerna till pestens spridning. Katten har setts både som djävulens hantlangare och som ett djur som utstrålar himmelsk visdom.

På landsbygden blev katten främst kvinnornas och hemmets djur. Husmodern och katten rörde sig på samma revir, mellan stugan och ladugården. Redan i gamla ordspråk sa man att den som inte livnär katten livnär mössen. Katter som fångade gnagare var uppskattade proffs i bondgårdarna. I början av 1900-talet minskade muskattens betydelse i takt med att spannmålens lagringslokaler förbättrades och kemiska råttgifter kom. Katten blev då mer ett husdjur även på landsbygden.

Gamla bilder visar hur kära katter har varit för människorna. Oavsett om bilden visar en fattig familjs rökpörte eller ett fint överklasshem, kan kanske en stilig, randig lantkatt synas där. För den finländska dirigenten och cellisten Georg Schnéevoigt (1872–1947) var katten av särskild betydelse. När man frågar honom om hemligheten till framgången förklarade han att han tog emot konstnärliga instruktioner från sin vita angorakatt Anatole: ”När Anatole skakade på huvudet fick man vara försiktig. När den viftade på svansen lönade det sig att slopa planerna. Om Anatole buffade med huvudet och slickade var allt bra.” Även på den här bilden ser man Georg Schnéevoigts uppskattande blick på katten som sitter på harpan.

Det har alltid varit svårt att fotografera rörliga objekt. Arvi Hanstén skriver i den fotografiska tidskriften Valokuvaus nr 7/1.7.1929: ”Att fotografera en hund är lättare eftersom den inte är så skygg ...att fotografera en katt är däremot mycket svårare eftersom den så lätt blir skrämd. En av våra framstående amatörfotografer, som också är en ”kattspecialist”, nämnde... det enklaste sättet att fotografera en katt är när den precis har vaknat ur sin sömn, eftersom dess rörelser då är långsammare och ögonen som klarast. Det är mycket viktigt att kattens ögon lyckas på bilden eftersom det gör bilden levande. Detta är lätt att säga, men riktigt svårt att genomföra.”

Det finns bilder på katter och andra husdjur på tjänsterna www.finna.fi och www.museovirasto.finna.fi.

Text: Jaana Onatsu

Kamera 9/2021

Tvillingflickorna Tyyne och Aili samt katten Matti på sängkanten i ett rökpörte i Pielavesi i Jokilahti på 1920-talet. Bild: Ahti Rytkönen/Museiverkets Bildsamlingar

Tvillingflickorna Tyyne och Aili samt katten Matti på sängkanten i ett rökpörte i Pielavesi i Jokilahti på 1920-talet. Bild: Ahti Rytkönen / Museiverkets bildsamlingar

Kapellmästare Georg Schnéevoigt med sin katt på 1930-talet. Bild: Museiverkets Bildsamlingar

Kapellmästare Georg Schnéevoigt med sin katt på 1930-talet. Bild: Museiverkets bildsamlingar